Sikfiske

Sikfiske

En å och en ö

Vad kan en liten, grumlig å och en liten ö, båda belägna längs ostkusten ha gemensamt. Inte speciellt mycket förutom att båda platserna var mål för vår fiskeresa. Läckebyån och Figeholms skärgård. Skilda miljöer där gränserna mellan vatten och land spelar stor ekologisk roll för arterna som lever där. På både ön och i den lilla ån påverkas miljön av både yttre faktorer så som väder och vind men även i hög grad av mänsklig aktivitet.

I den lilla ån pågår en extra hög aktivitet. Vid åns strömpartier plaskar det ljudligt. Det är iden som leker. Ett skådespel som brukar utspelas i början på april månad. Iden vandrar upp i ån i större grupper för att reproducera sig. I ån är syreförhållandena bättre och ynglen har högre överlevnad än i skärgårdsmiljön. De kan vandra högt upp i systemet för att leka varefter de sedan lämnar ån. Alltsammans brukar vara avklarat på två veckor.



Åns omgivning är starkt präglat av odlingar då det kustnära läget ger ett gynnsamt odlingsklimat. Den gamla sjöbotten har idag ersatts med åkermark och i de gamla beteshagarna växer stora, ståtliga ekar.

Med flötmete och mask eller maggot som bete kan man lura en och annan lekid att hugga. Eftersom reproduktionen är det primära äter de mycket sparsamt och är därför mycket kräsna.



Från den lilla ön är fågellivet påtagligt nära. De har bråda dagar när våren anländer och för den stundande häckningen. Fåglar syns överallt runt öarna. Det är svan, ejder, skarv, häger, fiskgjuse och havsörn. Fågelarter som gör skärgården så levande och inbjudande. I skärgården med den stora mängd öar kan de leva ostört och ha det livsberoende havet i sin direkta närhet.





För oss människor är öar ogästvänliga, svåra att bemästra. Steniga stränder gör det svårt att röra sig. Ändå upplevs friheten extra påtaglig på en liten ö i skärgården. Ön är mindre påverkad av människan. Här har tiden stått stilla. Det som hänt sedan vattnet drog sig undan har gått långsamt. Låglänta växtarter växer på det tunna lagret av jord. Låga träd har etablerat sig så som en och hassel. Dessa öar spelar en viktig roll för allt levande i vattnet. De skapar gränser mellan djupt, kallt vatten och grundare, varmare vatten där växter och alger kan breda ut sig. Dessa områden skapar i sin tur lämpliga miljöer för fiskyngel, musslor och snäckor.



Utanför öarna finns siken. Den lever ofta i stim och rör sig över stora ytor i jakt på snäckor och musslor. Bottenmete kan vara effektivt om man hittar stimmen. Oftast går siken på de djupare områdena där det finns hårdare botten av sand och grus. Som bete kan man använda mask. Med ett sjökort kan man hitta bra områden att meta på. En bra strategi är att följa farleder och fiska i anslutning till dessa.







Carl-Johan Månsson