Full pott på karplägret 2002!
Inte bara ledarna, utan också Färgsjöns karpar hälsade välkommen när det första ungdomslägret i karpmete startade. Vid ”Mollyplatsen” bara en bit från stugan som blev veckans huvudkvarter, simmade 7-8 karpar när deltagarna anlände till sjön. Rena drömstarten med andra ord – och de följande dagarna infriades förväntningarna. (För er i karpfiske oinvigda, finns en ordlista i slutet av berättelsen) Ansvarig för lägret, Jon Granath, berättar:

Smakstart och smakbak
Fyra ledare tog emot fem förväntansfulla, blivande karpmetare en söndag i augusti. När alla anlänt och hälsats välkomna fick de berätta lite om sig själva så att isen skulle brytas. Det var nog en tunn is för ca 23 sekunder efter presentationen så ville samtliga deltagare börja fiska karp!
Det var dock lite tidigt för fiske så vi började med att gå runt sjön. Karparna visade sej vara samarbetsvilliga för bara 150 m från stugan simmade sju – åtta fiskar precis intill ett ”swim” som kallas Mollyplatsen. Gissa hur många nyblivna karpmetare som ville fiska där? Efter promenaden gick vi tillbaka till stugan för att käka lite. Mätta och belåtna efter maten verkade grabbarnas fiskesug ha sjunkit något så vi kunde i lugn och ro sätta igång karplotteriet. Vinsterna bestod av handledare och fiskeplatser. Gladast efter lottningen var skånepågarna Oskar och Robin som drog högsta vinsten. De skulle få fiska med Nizze på den plats där vi sett karparna. Hannes Thörn och Anton Palmgård fick Daniel som ledare och skulle fiska rakt nedanför stugan. Kvar var då Calle som blev boss över Anton Larsson, som också godmodigt kom att kallas värstingen – utan koppling till värstingfasoner. Calle och Anton valde att sitta på en av sjöns uddar.
Själv stod jag utanför vinstlistan – på min lott stod nämligen matlagning.

Snart fick grabbarna sin första lektion. De fick göra i ordning sina fiskeplatser, resa tälten och lära sig att tackla upp karpspön – en nog så tidsödande procedur när man är nybörjare.
Första natten var lugn men halv nio på morgonen kom Robin springandes upp till stugan där jag låg och sov. Han började berätta en något osammanhängande historia om en karp – och det på bred skånska! Min hjärna kopplade till slut och jag förstod att Oskar fått en karp. Jag letade fram kameran och gick ner till Mollyplatsen. Nere vid swimet stod redan alla, ivriga att få se karpen. Karpen var dock säckad vid ett annat swim där det är djupare vatten så vi fick gå dit istället. Väl på mattan visade det sej att det var ”Norton” som gapat över Oskars boilie. Fisken, som är en hona, vägde 7,5 kg och var 72 cm lång. När vi fotograferade Oskar med tillhörande karp berättade han att han inte trodde att det var sant när alarmet satte igång. Som tur var så var det ju det…..
Det blev samling vid stugan och efter frukosten var det dags för boiliebak och partikelkokning. Grabbarnas favoritsmaker blev ”Mainlines milky toffe” och ”Rod Hutchinsons maple cream” – återstod att se om karparna hade samma smak. Vi tog också ett morgonbad i Stora Hammarsjön som ligger ca 150 m från Färgsjön.

Andra natten var lugn, men tredje nattens morgon väcktes jag av en uppspelt Oskar som berättade att Robin fått en karp. Den vägde 5,4 kg och är en av sjöns små hanfiskar.

Expedition Vimmerby
Vi konstaterade att det tyvärr varit fisktomt på Calles och Daniels swims i tre nätter. Dags att vidta andra åtgärder! Jag och Calle tog med oss Anton-värsting, Anton P och Hannes till en närliggande liten damm. Karparna där smakade lite på våra freebies men undvek noggrant våra krokbeten. Pojkarna började nu bli lite smått förtvivlade. Det fanns dock ett alternativ kvar: Vimmerbydammen. Vi åkte tillbaka till Färgsjön och började ringa runt. Till slut fick vi tillstånd att fiska i dammen. Detta måste ha glatt de fångstlösa, för deras packning låg snart i bilen.
Det blev Calle och jag som ledde även denna expedition eftersom vi var de enda som fiskat där tidigare. Väl framme vid dammen syntes en del tveksamma miner på våra expeditionsmedlemmar. Vi som varit där förr var liksom vana vid den lilla söta dammen som ligger i den lilla söta kohagen där den lilla söta 800-kgs Highland Cattle-tjuren bor. Naturligtvis hade vi glömt att berätta om den….hehehe. Men den är ju inte så hemskt farlig så snart var spöna ute.
Vi gjorde i ordning en fiskeplats och lottade sedan turordningen på kommande run. Redan efter en halvtimme kom det första. Några minuter senare sitter en väldigt glad Värsting framför kameran och poserar med 2,6 kg karp. Nästa run var Antons. Han behövde inte vänta så länge på det, men den slet sig och det gjorde nästa också. Tredje fisken var snällare och följde med upp vilket gjorde att även Anton blev glad. Inte heller denna vägde särskilt mycket, 1,9 kg, men vad gör det när man fått sin första karp någonsin?!
Hannes, som dragit sista lotten, var nu lite orolig för att det inte skulle bli fler run. Men Vimmerbydammen visade sig från sin bästa sida och ännu en gång tjöt det i larmen. Hannes greppade snabbt spöt och det böjde sej i en fin båge. Efter ett par minuter frågade Calle om det kändes tungt. Hannes svarade med ett stön. Fisken tröttnade till slut och Calle kunde håva den. Nu var även Hannes glad, det var nämligen så att i håven låg ett nytt dammrekord, 6,7 kg!! Hannes första karp och nytt dammrekord – kan det bli bättre?

Några timmar senare packade vi ihop och åkte tillbaka till Färgsjön. Där berättade Nizze att Robin och Oskar hade tyckt att även han skulle fiska med ett spö under sista natten. Självklart hade det blivit ett run till på Mollyplatsen och självklart på just Nizzes spö. En fjällis på 3,8 kg.
Vi åt mat en sista gång och därefter blev det högtidlig utdelning av diverse fiskefilmer, böcker och jiggar som Sportfiskarna skänkt. Alla deltagarna var nöjda och det var vi ledare också. Kändes riktigt bra att alla fick karp.

/carpmaster Jon G